Jakob.

Idag får vi välkomna vår tredje kalv. En liten tjur. Än så länge har alltså Johannes, Josefin och Jakob kommit.

 

Annonser

Jag har en plan!

 

Den är inte planerad in i minsta detalj, utan jag har nog mer tagit ut en riktning.

En riktning och en ungefärlig tidpunkt när jag bör vara framme.

Att kunna föreställa sig det färdiga resultatet och att se resan dit just som den spännande resan det är, inte bara som en sträcka som måste avverkas. Njuta av att inte riktigt veta, bara låta vägen visa sig allt efter som.

Att våga tro att jag kommer att klara av det!

Att känna den där hissnade känslan i magen när man tänker på det.

Uuuuuu vad spännande livet är!

Vad glad  jag är att leva!

KVIGKALV

Igår kalvade Beauty också. Det blev en fin liten kvigkalv. Det gick lätt och smidigt, men hon är så ”tjock” så att det ser ut som om hon ska ha en till.  Hon förlorade ju sin kalv förra året och har ätit upp sig rejält! Så både Majas och Beutys kalvar kommer säkert bli riktigt stora och präktiga! Kommer foton lite senare!

Länsstyrelsen knackade på…

…och ville göra en djurskyddskontroll.

Vi har ju hållit djur rätt många år nu, och har KRAV-kontroll varje år men detta var första gången Länsstyrelsen kom hit.

Hon var väldigt trevlig och sa flera gånger att ”Här har djuren det bra”.

2 anmärkningar fick vi ändå, fåren behöver kraftfoder för de är lite på den magra sidan och våra nötdjur är smutsiga.

Vi har ströbädd, och följer reglerna för utrymme men det är väldigt svårt att få ströbädden riktigt bra. Så vår plan är att bygga liggbås till nästa år, platten är gjuten men väggar och tak är ännu inte på plats.

Hon var nöjd med det att vi kommer att bygga om till nästa installning och att vi ger fåren lite kraftfoder.

Måste säga att ALLA kontrollanter som har varit här av olika varianter har varit väldigt trevliga! 🙂

Gräsänka på farmen

Ja här har det har varit händelserika dagar, Martin åket till Stockholm på kurs på måndag efter lunch och kom hem igår kväll så jag har råddat skutan själv här hemma.

Det var inte så lite nervöst eftersom två av våra kor skulle kalva, och troligen under den tiden som han var borta.

Jag har kollat till korna MASSOR med gånger varje dygn.

Det är nämligen så att förra året var det en ko som kalvade och fick framfall. Dvs hela livmodern vränger sig och hänger utanför. Detta kan hända när kon får kämpa hårt och länge för att krysta ut kalven. Det var jag som tittade till henne på kvällen, men tittade väl inte tillräckligt noga. Tanken att jag kunde ha förhindrat det genom att gå ut en extra gång  på natten har förföljt mig och jag har lovat mig själv att det aldrig ska ske igen, så därför är jag inte så lite nojjig….

Maja kalvade i går eftermiddag, ung en timme innan Martin kom hem. Det blev en stilig och välskapt tjurkalv och Maja skötte allt själv. Jag såg att hon gick fram och tillbaka och att en del av fostersäcken hängde ut, gick ut igen efter en halvtimme och då var allt klart. Beauty har inte kalvat än men kommer under de närmaste dagarna.

I går morse när jag kom upp så skulle en tacka lamma. Jag hjälpte till lite med att få fram benen , det är ofta lite trångt att komma förbi ”armbågarna” och det kan ibland fastna där. Om man försiktigt lirkar fram ett ben i taget så går resten utan problem. Lammet var fint och välskapt och väldigt livskraftigt. Tyvärr råkade det ut för en olycka senare på dagen och kunde efter det inte resa sig så på kvällen fick vi ta bort det. Riktigt tråkigt och ledsamt!

Det är verkligen härligt med kroppsarbete. Jag känner redan nu att jag har blivit starkare i rygg och bål. Jag blir inte lika snabbt trött och har inte alls lika ont i min höft som jag haft. Har faktiskt gått ner 4 kg sedan jag blev bonde på heltid. -Tummen upp för det!

Det är fantastiskt att ha ett jobb där man får naturliga micropauser, när jag fyller på vattnet hos djuren så måste jag stå kvar och titta på det, för det är precis som med kaffet eller mjölken på spisen, så fort man vänder ryggen till så kokar det över, och man vill ju inte ha en massa vatten i ströbädden!

På dessa 4-5 veckorna så har jag ju fått mycket bättre kontakt med djuren och Martin bättre kontakt med barnen. Härligt!

Och det som jag upplever som allra bäst är att jag inte alls är lika ljudkänslig! Jag orkar med mina barn mycket bättre! Och jag orkar lyssna på radion ibland, det har jag inte orkat med på länge.  -Ljudet verkar vara det som stressat mig allra mest.

Nä nu är det dags att sätta fart med ladugårdssysslorna.

Återkommer senare med bilder av kalven.

Våffeldagen eller Mariebebådelsedagen…

…eller Gullvis födelsedag. Gullvi, min svärmor.

-77 år skulle du blivit idag om du  inte somnat in i april för 8 år sedan.

IMG_2392[1]Jag älskar detta foto på dej och Henry.

Där står ni framför den nybyggda ladugården.

Visionärer som trodde på sig själva och som vågade att satsa.

Gullvi, du är den starkaste och modigaste kvinnan jag känt.

Jag önskar att ni båda hade fått mer tid här med oss.

Det hade varit så roligt att få diskutera med er om alla våra planer, fått råd och tagit del av er erfarenhet.

Ni hade älskat era barnbarn!

Maja är väldigt lik dej Gullvi, lika självständig och framåt.

Och Max lilla hand hade passat perfekt i din stora, Henry. Du skulle ha förstått och uppskattat alla hans funderingar kring livet i stort och maskiner i synnerlighet.

Ni är saknade!