Puh!
En ilsken, ondsint, aggressiv förkyldning har så sakta börjat tappa sitt grepp om oss här på Udden. Det är ju väldigt sällan jag blir förkyld, har ju jobbat med barn i 20 år och vid detta laget är det väldigt lite som biter på mig men detta lilla virus tog mig med storm! Täppte till luftrör och geggade till mina ögon och fyllde huvudet med oanade mängder av snor. Och gubben… han har nästan hostat fram en sexpack med muskler på magen… Barnen hade visst en light-variant av förkyldningen. -Ja så kan det vara! Det riktigt positiva med att vara dödligt förkyld… är just att det inte är dödligt… det bar känns så… och när man väl känner sig bättre är man så glad över att vara frisk! Färgerna känns lite klarare i färgen och maten smakar gott igen och man kan känna olika lukter…
Tyvärr har detta latande gjort att vi ligger vi ÄNNU längre efter med allt som skall göras här på gården. Men det LÖSER sig nog ska ni se!
Vi började mata fåglarna den första november, än så länge har vi sett talgoxar och blåmesar. Ha ha ha som en norrländsk kompis sa till mig en gång: MEN vad SMÅ talgoxar ni har här nere! Jag kikade på fågeln hon menade och svarade: Ja det kan bero på att det är en BLÅMES! 😉
Pappsen fyller år idag… alltså morfarn. Jag har bakat en tårtbotten och skall fixa till en tårta till kalaset som stundar.
Det blir ett riktigt kalasande idag, för en vän till mig har fyllt 40 och har fest i kväll. Ska bli riktigt trevligt!
Den lokala tidningen var här och gjorde en intervju igår. Det kommer ett reportage om oss och vår gård och om vår dröm att vara självhushållande. Ska bli spännade att se hur det blir. Lite läskigt är det allt att ”lämna ut sig” på det sätter!
Nu är det dags att äte lite frukost!
STORUDDEN 