Sista veckan i juni var jag på en fem dagar lång (två halvdagar och tre hela dygn) lång mindfulness kurs. Jag bodde på folkhögsskolan och hade helpension.
Kursen bestod av olika sorters meditation och vissa föredrag/lektioner.
Vi gjode sittande meditation, kroppsskanning, gående meditation, meditativt ätande, mindful yoga och mettameditation. Under ett dygn var vi tysta och kommuniserade inte alls, ingen TV, dator, telefon, skrivande eller läsande och utan ögonkontakt.
Jag har försökt att skriva ett inlägg om denna kurs ett flertal gånger, men det är riktigt svårt att försöka klä den i ord!
Jag började kursen med spänning, lite oro och öppet sinne.
Det var obekvämt och tråkigt, det fanns kursdeltagare som jag kännde stort motstånd till, läraren var inte alls som jag tänkt mig och jag hade riktigt svårt att hålla mig vaken! Och snacka om att man känner sig löjlig när man s a k t a l y f t e r d e n e n a f o t e n o c h s ä t t e r d e n f r a m f ö r d e n a n d r a…. samtidigt som man när man lyfter foten drar in ett andetag och när man sätter ner foten andas ut. Utomhus. -När andra människor går förbi…i 20 (!) minuter. MINST en gång dagligen…
De första nätterna sov jag som en stock och mådde lite illa efter frukosten när meditationen skulle sätta igång, ville helst gå och lägga mig igen. På onsdag eftermiddag började det tysta dygnet. Jag var lite orolig för hur det skulle gå… jag som pratar konstant…. Efter middagen gick jag en promenad och sedan var det ju typ bara att gå och lägga sig som fanns kvar att göra. Jag sov 10,5 timmar den natten. Så efter frukost i tystnad började meditationsmaratonet! Det fortsatte i tystnad fram till 16 på eftermiddagen. Under dagen hade många känslor passerat och jag kännde mig rätt spak efter att ha lyssnat enbart på mina egna tankar…
Ett exempel: Oj! Vilka fina blomsterplanteringar! De har planterat i betongrör i olika höjder. Betongrör har vi ju hemma. Det kan ju jag göra! ….Jag har inte planterat en enda blomma i år. Jag som hade sådana planer… Tänk att jag aldrig ska kunna få till det! Hur svårt kan det vara att få några frön i jorden! 😦
Blomplanteringen väckte känslor av glädje för att det var vacker att se på och sedan på bara några sekunder byttes till känslor av skam, att inte räcka till.
Och så där fortsatte det… RIKTIGT läskigt att inse! Samtidigt som det gav mig energi! För jag började kunna stoppa mig själv. Stoppa efter den första positiva tanken och stanna kvar i den. Och den dagen klarade jag av att göra kroppskanningen UTAN att somna!
På eftermiddagen när vi fick börja prata igen, ville jag inte prata! Jag ville inte dela med mig av det som skett inuti mig! Det var nästan som när bara jag visste att jag var gravid och jag gick runt och mös över att ingen annan visste… Jag hade en hemlis… en hemlis som gjorde mig upprymd… nästan nykär!
Den natten och dagen efter hade jag så mycket energi! OJ!
Nu kämpar jag för att få till det med minst en meditation om dagen. Det lyckas inte jämt, men har jag mediterat dagligen under några dagar mår jag SÅ mycker bättre! Jag får en helt annan tolerans med mig själv och min omgivning och klarar bättre av att se allt det underbara omkring mig!
Någon gång ska jag helt klart åka på ett buddistiskt tyst retreat!
STORUDDEN 