En hel vetenskap….

Ja så är det! Vad jag än börjar med så visar det sig att det är en hel vetenskap. Ju mer jag lär mig, ju mer förstår jag vad lite jag kan!
Jag lär mig att spela cello och blir på kuppen ödmjuk över vilken kunskap en konsertmusiker besitter, alla timmar denne har spelat på sitt instrument. Vilket engagemang!

Bakar bröd med surdeg och förundras över bakterier som behöver exakt rätt temperatur och förhållanden för att ge mig resultatet jag vill ha. ett fluffigt bröd med seg god skorpa.

Jag försöker förstå i vilken ordning jag skall förkultivera växter för att få dem kraftiga och fina i sommar för att få bästa möjliga skörd. Varje växtslag vill ha en egen näringscoktail och sitt specifika lägger och speciella grönsaksgrannar som de passar bra ihop med.

Jag öppnar bikupan för att ta binas värdefulla honung och blir nästan knockad av bisamhällets precisa ordning och konstruktion… Hur de kommunicerar och hur de vet vem som gör vad.

Jag önskar att alla där ute som är så arga, som ifrågasätter allt och alla, som hatar så många och så mycket istället lärde sig något nytt! Verkligen lät sig själv ”nörda in” på något. Händelser och skeenden som vid första ögonkastet kan verka enkla och banala öppnar en helt ny värld när man djupdyker i det.

Vårens fösta dag

Nu var det riktigt länge sedan jag skrev!

Vi har varit sjuka i influensan, den tog verkligen musten och rösten ur mig! Så har vi varit utan telefon och internet i över en vecka och nu har vi haft sportlov i en vecka.

Sportlovet har varit händelserikt fast än vi varit på hemmaplan. Vädret har verkligen inte varit det bästa. Grått och blött!  Det har varit aktiviteter varje dag ofta flera om dagen och så har vi pysslat en massa.

Så nu ligger jag verkligen efter med hushållsarbetet och städningen! Efter att jag varit sjuk och orkeslös i tre veckor och nu en vecka hemma med barnen så kan man verkligen tro att en bomb exploderat, köksbänken är full med diverse pyssel, sovrummet full med stryktvätt och hela huset i behov av dammsugning och skrubbning… I barnens rum har vi ett tält uppslaget, vi har det som tradition, att de får sova i tält på loven om de vill. Vi kommer ju inte iväg på resor eftersom vi har djuren, så vi får ”byta miljö” lite här hemma. 🙂 Så idag och i morgon blir det STÄD på schemat.

Denna vecka har jag väckt pelargoniorna ur sin vinterdvala, och det ser riktigt bra ut i år. När de torkat upp efter vattningen ska jag plantera om dem. Måste också beställa chili- och paprikafrön från Runåbergs fröer. Det börjar bli dags att plantera dem! Så är det dags för den årliga ommöbleringen. Jag tar bort kökssoffan från köket och ställer dit en köpmandisk när det är dags att förkultivera, så att jag får plats med alla småplantor framför fönstret.

Snart drar kalvningarna och lammningarna igång. Kalvningarna är först ut. Det är både nervöst och mysigt. Mysigt med alla små bebisar över allt, men så tråkigt när det går fel! Och det betyder mycket mer tillsyn. -Ska hon kalva snart? Är det dags att ställa henne i kalvningsboxen?

Innan fåren sätter igång måste vi slakta baggar och klippa tackor. Det blir till helgen och nästa vecka. Veckan som kommer är det slutklämmen på Fiberjobbet. De håller på att blåsa i fibern nu och Martin och jag märker skåp. Så om du bor här i Ärtemark så kan ni se mig smyga runt bland husen med en walkitalki och känna efter luft i de vita små boxarna på väggarna. 😉

Jag har verkligen längtat efter våren, men samtidig blir jag stressad bara av att tänka på den. Det är så himla mycket att göra och stort ansvar med många avväganden, och en period med bara utgifter. Frön och jord att köpa, veterinärkostnader om något går fel och vid kastreringar, lammnäring… Det finns nästan inget kvar från fjolårets odlingar så alla grönsaker måste köpas…  Det är också en period då det är svårt att få till umgänge utanför familjen eftersom vi har så mycket att göra.

Vi har inte riktigt kommit in i ”bondens år”. Det är svårt att ligga steget före, men vi blir lite duktigare på det för varje år!

För övrigt är jag väldigt tacksam för alla underbara vänner och familjemedlemmar jag har! Det finns flera fina människor i min närhet som berikar mitt liv otroligt mycket! Jag har fått så mycket hjälp och kärlek den senaste tiden! Det är få förundrat att ha riktiga vänner som man kan vara sig själv med och som man kan lita på!

Jag och min underbara man har firat 19 år under februari och i torsdags fyllde Martin 45 år. Så idag firar vi honom med nötstek, Hasselbackspotatis och hemgjord glass och maränger. ❤

Ha en underbar söndag allihopa!

Årsquilt 2015

Jag har tänkt att göra en quilt ja eller ett lapptäcke till vårt sovrum. Jag har sparat på en del av de sängkläder vi haft genom åren (främst de vi köpte i USA) och tänker använda dem som tyglappar. Så har jag också tänkt brodera en lapp varje månad som jag skall sy in i lapptäcket.

Broderiet ska jag rita och komponera helt själv och det skall vara bilder från gården, ur vårat liv. Jag är inte superduktig på att brodera, så jag ser det som ett sätt att lära mig och kommer att använda olika tekniker och material. Varje lapp är 20×20 cm.

Här är januarilappen.

Det är VI, -hela familjen, med ljusblå blomrankor som bakgrund.

Jag har broderat med 1-3 trådar vanligt broderigarn i bomull på linnetyg. Har använt efterstygn, kedjestygn, stjälkstygn, franska knutar, schattersöm, prickstygn och plattsöm.

Verkligen ett jätteroligt projekt och jag ska verkligen försöka att slutföra det!

HAR INGET VAL

Ibland hör jag folk säga ”Jag har inget val” och då handlar det nästan alltid om pengar.

Det kan handla om mat: Jag har inget val, jag har inte råd att köpa ekologisk/närproducerad mat.

Eller om arbete: Jag skulle vilja gå ner i tid, men jag har inget val, jag måste jobba heltid för att få ihop det.

Eller: Mitt jobb är så stressigt och jag mår så dåligt, men jag har inget val, man måste ju jobba.

 

Jag köper inte riktigt detta resonemanget.

I mina ögon är det ett sätt att inte ta ansvar över sina egna handlingar!

Jag anser att vi hela tiden, varje dag tar beslut och gör val som får konsekvenser som tar oss i olika riktningar.

Dessa val gör vi mer eller mindre medvetet. Och väldigt ofta omedvetet.

Men likväl är det VAL!

 

Även om man känner att man inte kan förändra sin livssituation totalt på en gång kan man ju jobba mot det.

Göra medvetna val mot målet.

Om den största drömmen är att bo på landet och vara självhushållande och man just nu bara har råd att bo i en liten lägenhet så kan man ändå göra mycket. Det gäller att inte fastna i ”allt eller inget”! Det går att odla en hel del på balkongen, eller varför inte gerillaodla….

 

Det är svårt att ta till sig detta tankesätt om man är van att se sitt liv som en serie av händelser som man inte rår på.

Jag kommer ihåg när jag satt, 25 år fyllda, på personalrummet med min rektor och på fullaste allvar sa att jag inte hann träna. Jag bodde då i ett hus på 40 kvadrat, hade inga djur och inga barn…. jo tjena! Sanningen var ju att jag inte PRIORITERADE träningen. Jag hade så mycket annat jag tycket var roligare!

Min fasta uppfattning är att man hela tiden gör VAL och om man upplever att man inte har tid, då har man PRIORITERAT bort tiden på annat.

 

Växer så det knakar!

Klippa får

Vi klipper våra får själva. Martin har byggt ett klippbord, eller rättare sagt så byggde han ett bord för att meka med sin endurohoj för många herrens år sedan, det byggde han om till ett klippbord. Man sätter fast huvudet i en klyka och så klipper man fåret längs ryggraden och en sida i taget. När man sedan ska klippa halsen behöver man ta loss fåret.

Lagen säger att man måste klippa fåren en gång per år, men man bör klippa dem både höst och vår. Ska man ta vara på ullen så måste man klippa två gånger. Vårullen är full av ”bös” då har djuren varit inne hela vintern, legat på ströbädd och ätit hö. Höstullen är mycket renare, men tyvärr lite solblekt.

När vi har dem på klippbordet verkar vi också deras klövar, ja eller ”klipper naglarna”. Det är så mjukt på ströbädden så de sliter inte sina klövar under vintern. På hösten efter de gått ute är de mer slitna.

 

Här är den ena klöven klippt men inte den andra.

 

Det är så skönt att bli kliad när man är nyklippt!

 

FÖRKULTIVERING

 

I måndags skolade jag om första omgången jag sått och sådde en ny omgång med frön som de flesta börjat kika upp.

Jag gör planteringskrukor av tidningspapper med en sådan här:

 

Jag har köpt min på Runåbergs. Den är väldigt lätt att använda men om man vill kan man använda en burk (helt gratis)  i lagom storlek att göra krukor på.  Denna får till botten bra, det är lite svårare att få till med att bara vika.

Nio sådana krukor får precis plats i godislådor som jag kan hämta gratis på godisfabriken. Med locket käckt på svaj har man ett funktionellt drivhus.

När man planterar om tar man bara papperskrukan och stoppar ner i en större kruka alt mjölkpaket.

Ska bli väldigt spännande att se hur bra jag lyckas!

Har sått massor med grönsaker, plus att jag ska så en hel de på friland…

JÄTTEKUL!!!

Om jag får till odlingen i år så kommer jag i det närmsta bli självförsörjande på grönsaker. -Inte helt och hållet på vinterhalvåret.

Jag har planterat solrosor, prydnadspumpor och stora pumpor som jag hoppas kunna ha med och sälja på Bonnamarkanden i Sepember.

 

Bina

Första april idag då, får väl se hur många aprilskämt jag går på under dagen…

Igår var sista dagen man fick flytta bivax, så vi packade släpkärran full för att åka och smälta ner vax och få ramarna rengjorda . Honungen vi hade kvar i ramarna i garaget hade möglat, så de fick också åka med.

Det var inte så kul men vi tog oss en riktig titt på de döda samhällena, och nu har vi en teori om varför det gick så så dåligt.

För det första hade vi för många bisamhällen på samma ställe. Vi fick inte så mycket honung och det tyder ju på att de inte fått nog med mat. Bina får flyga långt för lite och det försvagar samhällena.

Sedan höll Martin på och odlade drottningar och bytte drottningar på flera av samhällena. Odlingen försvagar samhället eftersom man tar bin från dem för att de ska föda upp drottningen, sedan så misslyckades flera av drottningtillsättningarna och det blir ytterligare ett störningsmoment som försvagar samhällena.

Den sista orsaken, spiken i kistan om man säger så är nog att vi blandade vårt eget foder och matade dem för sent. När man blandar eget foder kallt så innehåller lösningen mer vatten än den man köper färdigblandad. Jag kommer inte ihåg procentsatsen nu men resultatet blir att bina får en sockerlösning som innehåller rätt mycket vatten. Då måste bina ha chans att torka den och få ner vätskenivån. Om man utfordrar för sent så finns det då inte nog med tid eller nog med bin för att klara den uppgiften.  Den slutsatsen drar vi eftersom det var en hel del mögel i kuporna vilket tyder på en alldeles för hög fuktighet. Till detta så har vi haft våra bin i frigoltkupor här hemma, de bodde i sådana när vi köpte dem. Dessa skrotar vi nu, det är definitivt bättre med trä som andas.

Sedan är det ju så att om samhällena redan är försvagade så har de ännu sämre chans att stå emot varroakvalstren.

Skönt är att vi inte fått någon alarmerande bisjukdom som dödat alla våra samhällen, riktigt uselt är att det är vi själva med vår okunskap som tagit död på dem! 😦

Här får ni en lånad bild av ett fint litet honungsbi på en sälg.

Bilden kommer från: http://www.naturephoto-cz.com/honungsbi-picture_se-13923.html

Jakob.

Idag får vi välkomna vår tredje kalv. En liten tjur. Än så länge har alltså Johannes, Josefin och Jakob kommit.

 

Jag har en plan!

 

Den är inte planerad in i minsta detalj, utan jag har nog mer tagit ut en riktning.

En riktning och en ungefärlig tidpunkt när jag bör vara framme.

Att kunna föreställa sig det färdiga resultatet och att se resan dit just som den spännande resan det är, inte bara som en sträcka som måste avverkas. Njuta av att inte riktigt veta, bara låta vägen visa sig allt efter som.

Att våga tro att jag kommer att klara av det!

Att känna den där hissnade känslan i magen när man tänker på det.

Uuuuuu vad spännande livet är!

Vad glad  jag är att leva!