januari 2012 – STORUDDEN

I söndags slakatde vi två unghöns.

De var ganska så precis 4 månader.

Den ena var en ren Welsumer och den andra var hälften Brahma och hälften Welsumer.

Den som var ren Welsumer var något större men det kan bero på att det var en tupp.

Vi försökte plocka dem men skinnet följde med så vi flådde dem. Vi tog ur dem och sparade hjärta och lever till vovven och så hängde vi upp dem i garaget.

I dag skar jag ner dem. De hade torkat lite på ytan.

Jag styckade dem. Låren brynde jag och la i en stekgryta tillsammans med grönsaksbuljong och några vitlöksklyftor. Så stekte de i ugnen på 150 grader ung 40 min.

Brösten strimlade jag och stekte i stekpannan med lite salt och svartpeppar. De åt vi som pålägg till lunch.

Skroven och vingrna står på spisen och puttrar för att bli en god kycklingsoppa.

Vi har försökt oss på att äta våra egna höns två gånger förut. Den första gången var det tuppar vi fått över av vit värphybrid. Vi försökte grilla dem och fick ett resultat som närmast liknade ”squid” dv.s. små bläckfiskar som man äter med tentakler och allt och de blir lätt segare än gummi… så blev också dessa tuppar. Nästa försök var att äta några svarthöns-tuppar. Svarthöns har svart skelett och köttet är blågrått och det är en väldigt liten ras. Resultatet blev minst sagt sådär…. Man äter tydligen mest med ögon och vanan…

Ja så detta var tredje gången gillt. Nytt för denna gången var både val av ras och att vi hängde dem efter slakt.

Köttet var mört. Inte lika ”vattenfyllt” som brolierkött, men mört och väldigt smakrikt, mustigt kanske man kan kalla det. Skam den som ger sig! Denna gången verkar vi bli nöjda.

Jag har lärt mig att jag äter mer med vanan och ögonen än med smaken, det jag är van tycker jag är gott. Kyckling har sett ut och smakat likadsant för mig i 36 år så jag behöver lära om. Jag förstår också att det tar ett tag att lära sig att uppskatta kött som smakar en hel massa och som har en annan konsistens och tuggmotstånd. Jag måste också lära mig att laga mat på ett nytt sätt. Använda andra kryddor och andra tillagningssätt.

Och för er som undrar så var det verkligen VI som slaktade. Jag både fångade in, bedövade, dödade och flådde men Martin ”tog ur” dem. Jag försökte mig på det men han formligen tog kniven ur min hand för att jag inte gjorde som han tyckte… 😉 Du vet hur det kan bli…. (Jag hade väl gjort samma sak om han hade försökt virka…)