Förväntningar och konsten att se det som blev bra….

…. ja det är verkligen en konst!

Jo nu är det bara två veckor kvar på sommarlovet, gräset borde ha varit klippt för länge sedan, vi har inte hunnit med hälften av alla de roliga sakerna vi tänkt göra, eller så har vädret hindrat oss eller ekonomin. Vi fick inte en enda morot i år, allt är sent i odlingen. Jag har inte alls klarat av att hålla fast vid goda dagliga rutiner som morgonpromenad och meditation. Skogen är fullständigt fylld av blåbär och svamp, men jag måste sätta upp stängsel så jag vet inte när jag kan ha tid att plocka! Och så vidare…

Jag kan verkligen djupdyka i allt jag inte klarat av, allt jag inte hunnit, känna pressen och tvivlet på mig själv.

Eller så kan jag faktiskt se allt vi HAR gjort på sommarlovet, barnen har verkligen fått vila upp sig, de verkar väldigt nöjda varje dag, de tjatar aldrig om att göra en massa saker (de har inte Facebook och ser vad alla andra hittar på 😉 ) varje kväll det är dags att gå och lägga sig har de fortfarande massor kvar att göra, mina palsternackor är gigantiska i år! För att inte tala om lökarna, vitlökarna och allt som växer i växthuset. Vi har plockat en hel del kantareller och blåbärssäsongen är faktiskt inte slut än. Jag hade ett par veckor under sommaren som jag tog både morgonpromenader och mediterade. Och kanske räkna alla otaliga ogräsrensarvändor i landet som någon form av motion? Och när jag suttit i regnet i växthuset med en kopp kaffe och en god bok så är det lika välgörande som att meditera?

Det är SVÅRT att inte vara resultatinriktad och att sätt höga ambitioner och målsättningar! Det är ju ändå DET som fått mig att komma dit jag är idag. Man kommer framåt, men man ger sig inte tid att njuta av det.

Det är SVÅRT att inte jämför sig med andra, trots att jag vet att man bara får se det som andra vill att man ska se….

Så om jag skulle ha en målsättning i livet, så vore det väl att njuta av livet här och nu… Lära mig att uppskatta att vandra i det höga mjuka morgondaggiga gräset. Jag tycker att det är mycket trevligare än att gå i ett kortklippt stixigt gräs där man får fötterna fulla med gräsklipp… eller?

Tänka att det ska vara så svårt att förstå att allt är gott, vi duger alla precis som vi är och gör man så gott man kan så får det vara gott nog.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s