HÖNERA

Vi har fått tillökning i hönshuset! Två små kycklingar hade tittat ut igår och en på väg. Får se senare idag vad det blivit under natten!

Tänkte skriva lite allmänt om höns idag. Ingen vetenskaplig uppsats utan hur jag personligen upplever det att ha höns.

Det finns många anledningar till varför man skaffar höns! Man kan tro att äggen är de som räknas, och så är det för många, men långt ifrån alla. Läser man inläggen på Alternativ.nu verkar det finnas många hönstokiga människor runt om i landet. Vi har höns för att få ägg och kött och för att det är trevligt att ha dem pickande i trädgården. Om en höna blir sjuk så nackar vi den för att den inte ska lida, vi tar den inte till vetrinären för operation.

Just nu har vi en tupp, Bruno av rasen Wesumer (Stor), en Welsumerhöna, två Brahmahönor och sju bruna värphybrider. Jag upplever att en flock på ca 10-15 höns är det optimala, då formerar de smågrupper och de som är lågrangiga blir inte så utsatta. Har man bara 5 så upplever jag att de nöter mer på varandra. Har man 10-15 höns kan man också om man vill ha flera tuppar. En jag känner tycker att det är bäst med tre tuppar, då kan alltid en gå undan och det blir inte så många slagsmål och man får ett bättre genetiskt material. Jag tror att det beror på tupparna man har. Jag har haft stora ståtliga tuppar och de slåss så ögonen trillar ut på varandra! Jag har hittat mer än en blodig slagskämpe ute i hönsgården inklämd under trallen upp till hönshuset. Inget kul! Den lågrangiga tuppen blir verkligen utsatt och det tycker jag inte om att se så jag väljer att ha en tupp.

Om man bor i tättbebygt område så kan det vara så att man inte kan ha tupp. Andra väljer av etiska skäl bort en tupp, för att man inte vill äta befruktade ägg. Vi har också haft höns utan tupp, men jag tyckte att de var elakare emot varandra, hönorna följer tuppen och han visar dem maten och håller lite ordning bland dem. Han är också duktig på att försvar dem mot faror. Vi försöker hålla våra djur så naturligt som möjligt och då tycker vi att man ska ha en tupp. Ingen av våra tuppar har varit ilskna mot oss. Jätteviktigt om man ska ha dem fritt ute i trädgården. Generellt sett verkar det som om små tuppar har ett gällt gol och stora tuppar ett dovare som inte hörs lika långt.

Värphybrider är bra om man vill ha mycket ägg de lägger ett ägg om dagen i ett år, sedan börjar de gå ner lite i produktion, men ”håller” måttet flera år till. De är billiga i inköp och man kan tänka att man gör dem en välgärning så att de slipper hamna på ett hönseri och rensas ut efter ett år. Men det är inte mycket kött på dem så de är verkligen inte optimala mathöns.

Det finns flera lantraser bland höns. Vi har själva haft Bohus-dals svarthöns. De är små till växten och kommer från små besättningar utan inblandning av andra höns under lång tid. (Dvs. inavlade) Jag upplevde att svarthönsen hade ett mer fågellikt och naturligt beteende. Det känns bra att ha lantraser men de är inget bra vad det gäller produktion. Man får ett litet ägg var tredje dag ung. och de är små och inte mycket kött alls att äta. Svarthönan har dessutom svart skelett och blågrått kött så de ser inte så aptitliga ut. Man äter mer med ögat än man tror!

Vi har skaffat Brahma och Welsumer för att de är stora tunga raser. Brahman vill gärna ruva och det är andra året vi fått en kull av dem. De stora raserna är väl lämpade för kött. Men tro aldrig att du kan få en broilerkyckling av en höna! Köttet blir segare och man måste tillaga det på ett annat sätt för att det ska bli gott!

Hönsflocken går ut på morgonen och in på kvällen när det mörknar. Har man hönorna ute i trädgården får man fina härliga nästan saffransgula gulor. Man kan få hönsbajs på trappan, men kan även få hönsbajs innomhus när någon kommer in och letar godis, man får lyssna på deras kuttrande när de sandbadar i rabatten, man blir av med ormar på tomten, dess utom tror de att allt smått som gror har vi planterat till dem! Så håll hönorna utanför odlingen när det gror…

Vi har hel säd i en foderautomat, köpepellets i en, vatten i en vattenautomat och snäckskal i en. De behöver kalk och förr gav man äggskalen tillbaka till hönsen. Tydligen finns det risk för att de då får smak på ägg och börjar hacka sönder äggen därför ger man nu mer snäckskal. De får också matrester. Man får inte ge kött till hönorna. Man ska tänka så här när det gäller djurfoder: man ska aldrig ge kött från något djur som står högre i näringskedjan. Höns är asätare och äter gärna möss och orm. Men efter galnakosjukans utbrott så bestämdes det att djur ska få naturlig kost, det som de är ”byggda” för. Rätt smart va?

Man får sälja ägg från sin gård (tänk på skatten) men inte tvättade ägg. Något om att skalet är poröst och att bakterier kan ta sig in i ägget med vatten. Det finns speciella putsdukar att köpa för äggpolering.

Jag tycker att det är vansinnigt trevligt att ha höns! Man känner sig oerhört rik när man går ut i hönshuset och plockar in ägg. När det kommer små kycklingar blir man alldeles lycklig inombords! När räven kommer och tar alla höns så blir man jätteledsen! Att äta en middag på egenuppfödd kyckling gör mig stolt och glad!

Tja… det var det hela för denna gången, långt ifrån hetäckande men lite tankar om höns.

På en stol i hönshuset

I morgon blir det skinseminarium på Stenebyskolan för mig. Ska bli himla kul! Gott också att inte behöva åka så långt!

Tog mig en kvällspromenad förut. Gick in till kvigorna och det var verkligen full fart på  lilla Beauty hon hoppade runt och försökte tutta på alla kvigorna. 😀

Så satt jag en stund inne hos hönorna. Uj va ståtlig han är min svarthönstupp Silver! Jag får ta en fin bild på honom när våren kommit på riktigt. Han har långa svarta grönskimrande stjärtfjädrar och en aldeles otrolig silverkrans runt nacken. Han verkar också väldigt lugn och värdig. 

Tyvärr är det en Welsommerhöna som är illa ansatt av de andra. De lägsta i rang får en aldeles speciell kroppshållning, de liksom drar upp ”axlarna” och kryper ihop så att de inte ska synas. De blir också mindre i storlek eftersom de inte får komma till maten. Det är nog det tråkigaste med att ha höns, hackordningen är så stenhård och det är lätt att känna för de som blir utanför! Jag har läst lite om detta och tydligen är det så att om fåglarna får leva i det fria så flyttar de som är lägst i rang och bildar en ny egen flock, så det har en funktion.

Sedan beror det helt på individerna i gruppen hur gruppdynamiken blir. Mina två vita ”oldladies” var ju de två som blev kvar efter en rävattack. De var de två mest plockade och lägsta i rang, men när de kom i en annan grupp så blev de bland de högre.

Det verkar också som om olika raser har olika benägenghet till att plockas. Har aldrig sett en svarthöna plocka en annan. Min egen tolkning är att ju ”hårdare” avlade de är desto större benägenhet till plockning. 

Det blir ju lättare för dem när snön försvinner och de har lite mer att göra! Det man kan göra för att de inte ska plocka varandra under vintern när de är inomhus är att vara noga med vad man ger dem för något foder, möblera om i hönshuset med jämna mellanrum det ska lite till för att få dem på andra tankar. Såg på ett Tv-program att man ger ekologiskt uppfödda kycklingar  bollar och cd-skivor som hänger från taket och hösåtar att sprätta ut innan de är stora nog att vistas ute. Så i år har vi inrett fasionabelt med hängande cd-skivor och Garfield-boll… och ger dem ensilage och hö att sprätta runt med. Men som sagt var så är det åndå inte helt bra mellan hönorna i mitt hönshus…

Oj då, det blev visst en hel del hönssnack här…

Maddemade har förresten fått en förfrågan på ett företagspaket. Det är en lite anorlunda bild jag får klura lite på… spännade!

Ja ha då är det dags att ta tag i bokföringen då….

God kväll på er alla!

Madde

Hönssnack

Vi har köpt fler hönor.

Fyra Brahma-damer och så fem Welsumer-damer och en tupp. Så just nu är det 22 hönor och tuppar i vårt hönshus! Samma dag som de nya kycklingarna kom så behandlade vi våra Svarthöns med vasselin på benen mot kalkben. Vi tog inte tuppen eftersom vi tänkt göra oss av med den. Jämför man hans ben med de andras så syns det att det gjort nytta. Kalkben är ju ett kvalster som lever under ”pansaret” på benen. Detta gör att pansaret reser sig och det blir liksom vitt och ser ut som om benen är kalkade. Det är genetiskt betingat, inte alla höns får det. (Mina vita har inget) Svarthöns är tydligen känsliga för det och helst ska man inte avla på exemplar som har det. Vi ska göra om behandlingen efter ca 7 veckor. Om man inte behandlar det så får hönorna ont och haltar och man får tillslut ta bort dem. 😦

Vi hade ju ett REJÄLT lopproblem tidigare. Men det verkar som om vi kommit tillrätta med det. För att se om det finns loppor INNAN de är alldeles för många så kan man hålla i hönan och lyfta och breda ut vingen. Där under finns det en trekant som är bar från fjädrar. Där synns det om det finns loppor.

Tanken är nu att vi ska ta bort Svarthönstuppen eftersom den har visat sig väldigt aggresiv mot andra tuppar. Vi har en tuppkyckling på tillväxt med jättefin ”silverkrans” sunt halsen som vi ska spara. Vi ska också ta bort våra ”Old-Ladies”. De värper inte många ägg nu så det känns som om det är dags. Det får nog bli hundmat av dem.

Brahma och Welsumer är ju stora hönsraser båda två, och vi måste hålla den stora tuppen från våra små svarta hönor. Än så länge är tuppen liten och inte könsmogen så de är tillsammans. Vi ska bygga en mellanvägg i hönshuset och enhönsgård  till så får de vara ute i trädgården vid olika tillfällen.  Tanken är att det ska gå att göra lite middagsmat av de större hönsen. Spännande! 

Jag ska ta kort och lägga ut här så småningom!

Ha det gott!

Madde