Veterinärbesök -igen…

Igår hade veterinärbesök igen.

Tackan som inte kunde stödja på sitt ben kunde fortfarande inte stå och vi hade inte sett någon efterbörd hos kon med dubbelkalv. Vi passade också på att spola en kos svullna öga och ta ett prov på Clints kliiga öron.  Vi började inne hos tackan. Vi har klämt och känt på hennes ben men inte funnit någon riktigt orsak till hennes smärta. Det gjorde inte veterinären heller, kanske var hon lite varmare om fotleden, men inte svullen. Hon har hela tiden varit pigg och vid god aptit. Vi fick smärtlindring att ge i 5 dagar, om hon inte blev piggare på den tiden så var det läge att ta bort henne. -I morse när vi kom upp och skulle mata så sprätte hon runt i boxen och stödde till och med på sitt ben!

Sedan gick vi till korna, veterinären kände efter om efterbörden fanns kvar, men hon trodde att hon gjort sig av med den, livmoderhalsen hade stängt sig och det luktade inte illa, hon fick iallafall ett piller mot infektion. När en ko har dubbelkalv vill man ju absolut inte att hon ska ”gå ner sig”!

Den andra kon med svullet öga, hittade veterinären inget större fel på, hon trodde att hon fått ”bôs” under det nedre ögonlocket, vi spolade och hade på en kräm. Det ska vi fortsätta med två gånger dagligen i fem dagar.

Clint trodde hon hade svamp i sina öron, men hon skulle analysera proverna. Troligen blir det en tid hos vet med sövning och öronspolning till veckan. Då ska jag passa på att ta med kaninerna och få dem ”genomgådda” och kloklippta.

När vi var färdiga hos korna efter kanske 20 min gick vi tillbaka till fåren för att ge tackan sprutan, då hade ett får lammat och lammen stod på darriga ben.- Från att inte visa några tecken alls till färdig tvillingförlossning på 20 min, önskar att alla lamningar gick till så!

Tvillingar och Starar

Under helgen har jag varit på ullkurs och spunnit på både slända och spinnrock. 🙂 Jättekul och jag ska skriva ett längre inlägg om det senare.

Medan jag var borta så kalvade Paulina och det blev tvillingkalvar. Det har aldrig hänt förut här på gården. Det blev en av varje och de var stora och fina! Hon skötte kalvningen själv utan problem. Igår kalvade också Ellen. Så nu har vi sex kalvar att hålla reda på. Det är tre kor kvar som ska kalva, men det ser inte ut som om det är dags än på länga, så i morgon ska släppa ut kalvarna och bygga om lite så att de får tillgång till kalvningsboxen också.

En av fjolårstackorna hade ont i ett ben igår, vi skiljde av henne och får se om det bara var en stukning som rätar till sig eller om det var något allvarligare.

Det blir en utearbetsdag idag, vi ska göra det sista ”finliret” på rovdjursstaketet, det kommer någon ut och inspekterar det under veckan. Sedan får vi våra bidragspengar (om staketet håller måttet då vill säga) och då KANSKE det finns utrymme för en spinnrock i budgeten…. Weeeho!!!

I går när jag kom hem och klev ur bilen möttes jag av ett nästan öronbedövande kvitter. Stararna hade börjat flytta hit. Det såg ut som en jordfräs gått igenom de årsgamla koblajjorna…. Sedan vi började beta här hemma så har stararna samlats här i flera hundratal om kvällarna. Det är tur att de har rätt trevligt kvitter! 🙂

Det är väldigt intressant hur floran och faunan har förändrats sedan vi skaffade betande djur! Vissa arter har helt eller delvis försvunnit och andra har flyttat in. Eftersom vi inte längre har orörda åkrar med högt gräs så har huggormen, fästingarna och sorken nästan försvunnit. Men eftersom vi inte längre har så mycket sork så har vi inte heller ormvråk, uggla och räv i samma utsträckning. Vassen blir betad och det har gjort att fiskgjusen har hittat tillbaka efter att ha varit osynlig några år. I floran har det nog hänt ännu mer men det är ju inte lika påtagligt, då behöver man titta lite närmare. Det som är mest tydligt är att vi inte längre har så mycket skräppa och tistel.

Nu är det dags att sätta fart!

En lycklig barndom

Tidigt i morse kom Max ner för att han frös så han sov i sängen ett par timmar innan det var dags att kliva upp. Maja vaknade strax innan sex och kom ner hon också. Det är så underbart att få ligga tillsammans hela familjen och prata, killas, skratta och mysa ihop. ❤ Tänka vad jag kommer att sakna det den dagen de inte längre vill krypa ner hos mamma!

Jag funderar mycket på hur det är att växa upp på en gård, vad mina barn kommer att säga senare om sin uppväxt.

”Vi hade aldrig råd med allt det där som kompisarna hade och gjorde. Vi åkte aldrig till Thailand eller till Norge för att åka skidor. Alla andra hade mobiltelefoner i ettan men vi fick inte telefon för än i 9 an… Det luktade alltid bajs hemma och det var flugor över allt! Vi fick aldrig Chicken Nuggets, panpizza, köpta fiskpinnar och annan god mat, bara tråkiga hemlagade grytor, ja också fick vi äta våra EGNA djur! Kommer aldrig att glömma när ni slaktade Niklas, mitt älsklingslamm….”

eller:

”Det var alltid så mysigt att gå upp till djuren. Tänk alla fina lamm vi fått hålla och vad spännande det var att vara med vid kalvningarna. Vi gjorde så mycket kul hemma som andra inte gjorde. Kommer ihåg hur vi klättrade omkring i allt skrotet och lekte zoo. Vi hade så mycket bra böcker och många spel jämfört med andra. Hemma var det alltid hemtrevligt, lite lagom skitigt så att man inte behövde bry sig så mycket om allt, det var så mysigt på helgen när det fanns nybakad kaka när man vaknade. Mmmm mammas kaka med sirap. Det var så kul när vi hjälptes åt med potatisskörden och honungsskörden…”

Ja verkligheten ligger väl någon stans där mittemellan. Kan tänka mig att det kommer en tid i tonåren när de tar avstånd och det klagas en hel del men hoppas att de så småningom landar i att de nog hade det rätt bra ändå!

Jag tänker rätt ofta på hur jag vill att barnen ska minnas sin barndom. Jag tycker mycket om att vara tillsammans med mina barn och hoppas att jag ger dem det de behöver!

Tror att många bara ”lever på” utan att reflektera så mycket. Man klämmer in en massa aktiviteter och ingen tid till reflektion eller vila. Men, vad vet jag om vad andra tänker och gör egentligen?!!

Ett till lamm

Idag har vi fått ett litet lamm till. 🙂 Allt gick bra!

Det är så mysigt när man har små krabater hoppandes omkring! Men det är lite besvärligt också! Idag så hoppade en kalv ut på matbordet och gick sedan in till tjuren. Han tycker INTE om när någon liten kommer in till honom, så han markerade med en gång. Den lilla kunde då bara vänt om och gått ut på matbordet igen, men nej då, hon var tvungen att gå längre in i hans box. 😦 Tjuren stångade till kalven och då sprang jag för att hämta Martin. När vi kom tillbaka låg kalven ner i ett hörn och tjuren stod med huvudet nere och blängde på henne. Martin klättrade in, fick bort tjuren och tog ut kalven. Hon verkade okej och förhoppningsvis lärde hon sig något på det. Så nu får vi sätta upp stopp på matbordet så att kalvarna inte kommer längre än på matbordet…

Annars så har jag varit och fikat hos grannen, mysigt! Och så har jag arbetat på min påskkärring som är min läxa till nästa Ullakademi-träff. Undrar om den någonsin blir klar?

Bina

Första april idag då, får väl se hur många aprilskämt jag går på under dagen…

Igår var sista dagen man fick flytta bivax, så vi packade släpkärran full för att åka och smälta ner vax och få ramarna rengjorda . Honungen vi hade kvar i ramarna i garaget hade möglat, så de fick också åka med.

Det var inte så kul men vi tog oss en riktig titt på de döda samhällena, och nu har vi en teori om varför det gick så så dåligt.

För det första hade vi för många bisamhällen på samma ställe. Vi fick inte så mycket honung och det tyder ju på att de inte fått nog med mat. Bina får flyga långt för lite och det försvagar samhällena.

Sedan höll Martin på och odlade drottningar och bytte drottningar på flera av samhällena. Odlingen försvagar samhället eftersom man tar bin från dem för att de ska föda upp drottningen, sedan så misslyckades flera av drottningtillsättningarna och det blir ytterligare ett störningsmoment som försvagar samhällena.

Den sista orsaken, spiken i kistan om man säger så är nog att vi blandade vårt eget foder och matade dem för sent. När man blandar eget foder kallt så innehåller lösningen mer vatten än den man köper färdigblandad. Jag kommer inte ihåg procentsatsen nu men resultatet blir att bina får en sockerlösning som innehåller rätt mycket vatten. Då måste bina ha chans att torka den och få ner vätskenivån. Om man utfordrar för sent så finns det då inte nog med tid eller nog med bin för att klara den uppgiften.  Den slutsatsen drar vi eftersom det var en hel del mögel i kuporna vilket tyder på en alldeles för hög fuktighet. Till detta så har vi haft våra bin i frigoltkupor här hemma, de bodde i sådana när vi köpte dem. Dessa skrotar vi nu, det är definitivt bättre med trä som andas.

Sedan är det ju så att om samhällena redan är försvagade så har de ännu sämre chans att stå emot varroakvalstren.

Skönt är att vi inte fått någon alarmerande bisjukdom som dödat alla våra samhällen, riktigt uselt är att det är vi själva med vår okunskap som tagit död på dem! 😦

honungsbi-81812

Här får ni en lånad bild av ett fint litet honungsbi på en sälg.

Bilden kommer från: http://www.naturephoto-cz.com/honungsbi-picture_se-13923.html

KVIGKALV

Igår kalvade Beauty också. Det blev en fin liten kvigkalv. Det gick lätt och smidigt, men hon är så ”tjock” så att det ser ut som om hon ska ha en till.  Hon förlorade ju sin kalv förra året och har ätit upp sig rejält! Så både Majas och Beutys kalvar kommer säkert bli riktigt stora och präktiga! Kommer foton lite senare!

Gräsänka på farmen

Ja här har det har varit händelserika dagar, Martin åket till Stockholm på kurs på måndag efter lunch och kom hem igår kväll så jag har råddat skutan själv här hemma.

Det var inte så lite nervöst eftersom två av våra kor skulle kalva, och troligen under den tiden som han var borta.

Jag har kollat till korna MASSOR med gånger varje dygn.

Det är nämligen så att förra året var det en ko som kalvade och fick framfall. Dvs hela livmodern vränger sig och hänger utanför. Detta kan hända när kon får kämpa hårt och länge för att krysta ut kalven. Det var jag som tittade till henne på kvällen, men tittade väl inte tillräckligt noga. Tanken att jag kunde ha förhindrat det genom att gå ut en extra gång  på natten har förföljt mig och jag har lovat mig själv att det aldrig ska ske igen, så därför är jag inte så lite nojjig….

Maja kalvade i går eftermiddag, ung en timme innan Martin kom hem. Det blev en stilig och välskapt tjurkalv och Maja skötte allt själv. Jag såg att hon gick fram och tillbaka och att en del av fostersäcken hängde ut, gick ut igen efter en halvtimme och då var allt klart. Beauty har inte kalvat än men kommer under de närmaste dagarna.

I går morse när jag kom upp så skulle en tacka lamma. Jag hjälpte till lite med att få fram benen , det är ofta lite trångt att komma förbi ”armbågarna” och det kan ibland fastna där. Om man försiktigt lirkar fram ett ben i taget så går resten utan problem. Lammet var fint och välskapt och väldigt livskraftigt. Tyvärr råkade det ut för en olycka senare på dagen och kunde efter det inte resa sig så på kvällen fick vi ta bort det. Riktigt tråkigt och ledsamt!

Det är verkligen härligt med kroppsarbete. Jag känner redan nu att jag har blivit starkare i rygg och bål. Jag blir inte lika snabbt trött och har inte alls lika ont i min höft som jag haft. Har faktiskt gått ner 4 kg sedan jag blev bonde på heltid. -Tummen upp för det!

Det är fantastiskt att ha ett jobb där man får naturliga micropauser, när jag fyller på vattnet hos djuren så måste jag stå kvar och titta på det, för det är precis som med kaffet eller mjölken på spisen, så fort man vänder ryggen till så kokar det över, och man vill ju inte ha en massa vatten i ströbädden!

På dessa 4-5 veckorna så har jag ju fått mycket bättre kontakt med djuren och Martin bättre kontakt med barnen. Härligt!

Och det som jag upplever som allra bäst är att jag inte alls är lika ljudkänslig! Jag orkar med mina barn mycket bättre! Och jag orkar lyssna på radion ibland, det har jag inte orkat med på länge.  -Ljudet verkar vara det som stressat mig allra mest.

Nä nu är det dags att sätta fart med ladugårdssysslorna.

Återkommer senare med bilder av kalven.