En lycklig barndom

Tidigt i morse kom Max ner för att han frös så han sov i sängen ett par timmar innan det var dags att kliva upp. Maja vaknade strax innan sex och kom ner hon också. Det är så underbart att få ligga tillsammans hela familjen och prata, killas, skratta och mysa ihop. ❤ Tänka vad jag kommer att sakna det den dagen de inte längre vill krypa ner hos mamma!

Jag funderar mycket på hur det är att växa upp på en gård, vad mina barn kommer att säga senare om sin uppväxt.

”Vi hade aldrig råd med allt det där som kompisarna hade och gjorde. Vi åkte aldrig till Thailand eller till Norge för att åka skidor. Alla andra hade mobiltelefoner i ettan men vi fick inte telefon för än i 9 an… Det luktade alltid bajs hemma och det var flugor över allt! Vi fick aldrig Chicken Nuggets, panpizza, köpta fiskpinnar och annan god mat, bara tråkiga hemlagade grytor, ja också fick vi äta våra EGNA djur! Kommer aldrig att glömma när ni slaktade Niklas, mitt älsklingslamm….”

eller:

”Det var alltid så mysigt att gå upp till djuren. Tänk alla fina lamm vi fått hålla och vad spännande det var att vara med vid kalvningarna. Vi gjorde så mycket kul hemma som andra inte gjorde. Kommer ihåg hur vi klättrade omkring i allt skrotet och lekte zoo. Vi hade så mycket bra böcker och många spel jämfört med andra. Hemma var det alltid hemtrevligt, lite lagom skitigt så att man inte behövde bry sig så mycket om allt, det var så mysigt på helgen när det fanns nybakad kaka när man vaknade. Mmmm mammas kaka med sirap. Det var så kul när vi hjälptes åt med potatisskörden och honungsskörden…”

Ja verkligheten ligger väl någon stans där mittemellan. Kan tänka mig att det kommer en tid i tonåren när de tar avstånd och det klagas en hel del men hoppas att de så småningom landar i att de nog hade det rätt bra ändå!

Jag tänker rätt ofta på hur jag vill att barnen ska minnas sin barndom. Jag tycker mycket om att vara tillsammans med mina barn och hoppas att jag ger dem det de behöver!

Tror att många bara ”lever på” utan att reflektera så mycket. Man klämmer in en massa aktiviteter och ingen tid till reflektion eller vila. Men, vad vet jag om vad andra tänker och gör egentligen?!!

Annonser

Ett till lamm

Idag har vi fått ett litet lamm till. 🙂 Allt gick bra!

Det är så mysigt när man har små krabater hoppandes omkring! Men det är lite besvärligt också! Idag så hoppade en kalv ut på matbordet och gick sedan in till tjuren. Han tycker INTE om när någon liten kommer in till honom, så han markerade med en gång. Den lilla kunde då bara vänt om och gått ut på matbordet igen, men nej då, hon var tvungen att gå längre in i hans box. 😦 Tjuren stångade till kalven och då sprang jag för att hämta Martin. När vi kom tillbaka låg kalven ner i ett hörn och tjuren stod med huvudet nere och blängde på henne. Martin klättrade in, fick bort tjuren och tog ut kalven. Hon verkade okej och förhoppningsvis lärde hon sig något på det. Så nu får vi sätta upp stopp på matbordet så att kalvarna inte kommer längre än på matbordet…

Annars så har jag varit och fikat hos grannen, mysigt! Och så har jag arbetat på min påskkärring som är min läxa till nästa Ullakademi-träff. Undrar om den någonsin blir klar?

Bina

Första april idag då, får väl se hur många aprilskämt jag går på under dagen…

Igår var sista dagen man fick flytta bivax, så vi packade släpkärran full för att åka och smälta ner vax och få ramarna rengjorda . Honungen vi hade kvar i ramarna i garaget hade möglat, så de fick också åka med.

Det var inte så kul men vi tog oss en riktig titt på de döda samhällena, och nu har vi en teori om varför det gick så så dåligt.

För det första hade vi för många bisamhällen på samma ställe. Vi fick inte så mycket honung och det tyder ju på att de inte fått nog med mat. Bina får flyga långt för lite och det försvagar samhällena.

Sedan höll Martin på och odlade drottningar och bytte drottningar på flera av samhällena. Odlingen försvagar samhället eftersom man tar bin från dem för att de ska föda upp drottningen, sedan så misslyckades flera av drottningtillsättningarna och det blir ytterligare ett störningsmoment som försvagar samhällena.

Den sista orsaken, spiken i kistan om man säger så är nog att vi blandade vårt eget foder och matade dem för sent. När man blandar eget foder kallt så innehåller lösningen mer vatten än den man köper färdigblandad. Jag kommer inte ihåg procentsatsen nu men resultatet blir att bina får en sockerlösning som innehåller rätt mycket vatten. Då måste bina ha chans att torka den och få ner vätskenivån. Om man utfordrar för sent så finns det då inte nog med tid eller nog med bin för att klara den uppgiften.  Den slutsatsen drar vi eftersom det var en hel del mögel i kuporna vilket tyder på en alldeles för hög fuktighet. Till detta så har vi haft våra bin i frigoltkupor här hemma, de bodde i sådana när vi köpte dem. Dessa skrotar vi nu, det är definitivt bättre med trä som andas.

Sedan är det ju så att om samhällena redan är försvagade så har de ännu sämre chans att stå emot varroakvalstren.

Skönt är att vi inte fått någon alarmerande bisjukdom som dödat alla våra samhällen, riktigt uselt är att det är vi själva med vår okunskap som tagit död på dem! 😦

honungsbi-81812

Här får ni en lånad bild av ett fint litet honungsbi på en sälg.

Bilden kommer från: http://www.naturephoto-cz.com/honungsbi-picture_se-13923.html