KALVNINGAR

Vi har fått fyra kalvar i år. Otis som jag skrev om i förra inlägget fick Martin avliva. Han blev inte riktigt så där skuttig och pigg och vi kontaktade veterinären. Hon såg att hans ena öga var grumligt och tyckte att han verkade ha väldigt dålig balans. Hon sa att det lutade åt att han hade en hjärnskada. När Martin senare på dagen tittade till honom så låg han och hade som spasmer så Martin avlivade honom. Vi har skickat honom på obduktion så att vi får se vad felet var.

En av kalvningarna har gått helt utan problem, men de andra två har kalvarna legat i säte. Martin har fixat dem men igår, den sista kalvningen var kalven död.

Det är tungt när det inte går bra! Det är tungt rent psykiskt och det känns i plånboken. Man frågar sig alltid om man gjort tillräckligt och det är dyrt med veterinärbesök.  Har man en lite besättning så blir det så kännbart.Ifjol miste vi fyra kalvar, hälften av alla… Finns ingen som helst ekonomi i det!

I fjol var två av kalvarna vi miste lågbenta, dvs missbildade och hade svårt med idisslandet. Det kan bero på tjurens gener. En av kalvarna var sjuk från börja och det var andra året i rad som Solbritt fick en sådan kalv så vi tog bort henne. Den fjärde kalven dog av att en navelinfektion drog sig inåt och spred sig.

Vi har bestämt oss för att skicka Astor till slakt och pröva med en ny tjur för att få in annat genetiskt material.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s