HÖNERA

Vi har fått tillökning i hönshuset! Två små kycklingar hade tittat ut igår och en på väg. Får se senare idag vad det blivit under natten!

Tänkte skriva lite allmänt om höns idag. Ingen vetenskaplig uppsats utan hur jag personligen upplever det att ha höns.

Det finns många anledningar till varför man skaffar höns! Man kan tro att äggen är de som räknas, och så är det för många, men långt ifrån alla. Läser man inläggen på Alternativ.nu verkar det finnas många hönstokiga människor runt om i landet. Vi har höns för att få ägg och kött och för att det är trevligt att ha dem pickande i trädgården. Om en höna blir sjuk så nackar vi den för att den inte ska lida, vi tar den inte till vetrinären för operation.

Just nu har vi en tupp, Bruno av rasen Wesumer (Stor), en Welsumerhöna, två Brahmahönor och sju bruna värphybrider. Jag upplever att en flock på ca 10-15 höns är det optimala, då formerar de smågrupper och de som är lågrangiga blir inte så utsatta. Har man bara 5 så upplever jag att de nöter mer på varandra. Har man 10-15 höns kan man också om man vill ha flera tuppar. En jag känner tycker att det är bäst med tre tuppar, då kan alltid en gå undan och det blir inte så många slagsmål och man får ett bättre genetiskt material. Jag tror att det beror på tupparna man har. Jag har haft stora ståtliga tuppar och de slåss så ögonen trillar ut på varandra! Jag har hittat mer än en blodig slagskämpe ute i hönsgården inklämd under trallen upp till hönshuset. Inget kul! Den lågrangiga tuppen blir verkligen utsatt och det tycker jag inte om att se så jag väljer att ha en tupp.

Om man bor i tättbebygt område så kan det vara så att man inte kan ha tupp. Andra väljer av etiska skäl bort en tupp, för att man inte vill äta befruktade ägg. Vi har också haft höns utan tupp, men jag tyckte att de var elakare emot varandra, hönorna följer tuppen och han visar dem maten och håller lite ordning bland dem. Han är också duktig på att försvar dem mot faror. Vi försöker hålla våra djur så naturligt som möjligt och då tycker vi att man ska ha en tupp. Ingen av våra tuppar har varit ilskna mot oss. Jätteviktigt om man ska ha dem fritt ute i trädgården. Generellt sett verkar det som om små tuppar har ett gällt gol och stora tuppar ett dovare som inte hörs lika långt.

Värphybrider är bra om man vill ha mycket ägg de lägger ett ägg om dagen i ett år, sedan börjar de gå ner lite i produktion, men ”håller” måttet flera år till. De är billiga i inköp och man kan tänka att man gör dem en välgärning så att de slipper hamna på ett hönseri och rensas ut efter ett år. Men det är inte mycket kött på dem så de är verkligen inte optimala mathöns.

Det finns flera lantraser bland höns. Vi har själva haft Bohus-dals svarthöns. De är små till växten och kommer från små besättningar utan inblandning av andra höns under lång tid. (Dvs. inavlade) Jag upplevde att svarthönsen hade ett mer fågellikt och naturligt beteende. Det känns bra att ha lantraser men de är inget bra vad det gäller produktion. Man får ett litet ägg var tredje dag ung. och de är små och inte mycket kött alls att äta. Svarthönan har dessutom svart skelett och blågrått kött så de ser inte så aptitliga ut. Man äter mer med ögat än man tror!

Vi har skaffat Brahma och Welsumer för att de är stora tunga raser. Brahman vill gärna ruva och det är andra året vi fått en kull av dem. De stora raserna är väl lämpade för kött. Men tro aldrig att du kan få en broilerkyckling av en höna! Köttet blir segare och man måste tillaga det på ett annat sätt för att det ska bli gott!

Hönsflocken går ut på morgonen och in på kvällen när det mörknar. Har man hönorna ute i trädgården får man fina härliga nästan saffransgula gulor. Man kan få hönsbajs på trappan, men kan även få hönsbajs innomhus när någon kommer in och letar godis, man får lyssna på deras kuttrande när de sandbadar i rabatten, man blir av med ormar på tomten, dess utom tror de att allt smått som gror har vi planterat till dem! Så håll hönorna utanför odlingen när det gror…

Vi har hel säd i en foderautomat, köpepellets i en, vatten i en vattenautomat och snäckskal i en. De behöver kalk och förr gav man äggskalen tillbaka till hönsen. Tydligen finns det risk för att de då får smak på ägg och börjar hacka sönder äggen därför ger man nu mer snäckskal. De får också matrester. Man får inte ge kött till hönorna. Man ska tänka så här när det gäller djurfoder: man ska aldrig ge kött från något djur som står högre i näringskedjan. Höns är asätare och äter gärna möss och orm. Men efter galnakosjukans utbrott så bestämdes det att djur ska få naturlig kost, det som de är ”byggda” för. Rätt smart va?

Man får sälja ägg från sin gård (tänk på skatten) men inte tvättade ägg. Något om att skalet är poröst och att bakterier kan ta sig in i ägget med vatten. Det finns speciella putsdukar att köpa för äggpolering.

Jag tycker att det är vansinnigt trevligt att ha höns! Man känner sig oerhört rik när man går ut i hönshuset och plockar in ägg. När det kommer små kycklingar blir man alldeles lycklig inombords! När räven kommer och tar alla höns så blir man jätteledsen! Att äta en middag på egenuppfödd kyckling gör mig stolt och glad!

Tja… det var det hela för denna gången, långt ifrån hetäckande men lite tankar om höns.